Det vackert plågsamma
Vinterturer med moped: Det vackert plågsamma
Vintern lämpar sig särskilt för mopedresor
Drömmiga landskap i vitt, sjungande tvåtaktare. Lager på lager. Full koncentration. Så har mina finaste vinterturer varit.
I korta ögonblick.
Andra sorters minnesbilder tränger fram: en obefintlig ljuskägla inlindad i djupmörker, serverad ur en strålkastare fri från alla former av pliktkänsla, rent samvetslös i sin iver att sluta fungera just när den behövs som allra mest. I plusgrader, saltsprut och horisontell nederbörd.
Jag minns generande vurpor i slow motion. Känslan av en iskall förgasare i en näve som slutat fungera, en som stinker bensin och fortast möjligt måste räddas från kallbrand av en nyköpt, högteknologisk, svindyr vante.
Vinterkörning mot Tranås på MCB 50 SS
Vi slingrade oss på småvägarna mot Tranås, kamrat Stefan och jag, på varsin MCB 50 SS. Det var den elfte februari, sol och frisksport. Vi var vintervägarnas betvingare. Allt var perfekt, sånär som på två versioner av samma sorts sinnesförnimmelse som smygande steg upp ur djupet av våra kroppar. Vi borde tagit tecknen på allvar.
Monark Crescent MCB Topper (1966): design, detaljer och Björn Karlström
Kort bakgrund. I november 1965 presenterade Monark Crescent-bolagen en moped som prickade helt rätt. 1966 års MCB Topper. I vanlig ordning hade ingenjörerna jonglerat med byggbitarna, tack och lov under ledning av Sveriges meste mopeddesigner, Björn Karlström.
Mot alla odds komponerade han en sportmoped baserad på koncernens lagervaror, men garnerade klokt nog med exotiska detaljer (sportig tank med knäslut, snabbtanklock, trattformat avgasrör och ”Exportmotor”). Proportionerna satt. En snyggare Puch Dakota. Skulle somliga påstå. Och helt ärligt, har en moped någonsin varit kaxigare i vitt? Som polisens fruktade BMW-motorcyklar. Designen fulländades av en utstuderat smäcker limpsadel, en äkta Giuliari från Italien.
Giuliari-sadeln, Tranås stadshotell och smärtsam lärdom
Nu såg vi Tranås på håll. Varken kyla eller halka hade rubbat expeditionen, men den där satanssadeln från sydeuropa … den hade ätit sig in. Bakom oss låg milslånga växelbruk av sittskinka. Det ståkördes. Träsmak var något vi drömde om, nu var allt smärta. Jag kan svära på att jag sett Stefan på håll, sittandes på bensintanken för lindrings skull, med ett resligt snabbtanklock där ett resligt snabbtanklock inte ska befinna sig.
Vid Tranås stadshotell kunde ingen av oss kliva av med värdighet. Två påpälsade statyer av John Wayne vaggade in i receptionen. Med två italienska designsadlar plågsamt parkerade i muskelminnet. En upplevelse som inte släppt taget ens till frukostbuffén följande dag – och nu väntade milen där ute.
Sensmoral och några tips för att vinterköra moped
Sensmoral? Våga vinterköra moped, i korta ögonblick det finaste du kan uppleva, särskilt om du kollar över elen i strålkastaren och skämmer bort dig med ett bensinfilter.
Men välj sittplats med omsorg.
Det vackra är inte alltid det sköna.
Claes Johansson, mopedvän
*Fotnot: Topper döptes 1968 om till 50 SS och fick fläktkyld Sachsmotor och marknära avgassystem. 1970 kom äntligen drömsadeln. Klossigare, mjukare – med fransar!
Vinterkörning mot Tranås på MCB 50 SS
Vi slingrade oss på småvägarna mot Tranås, kamrat Stefan och jag, på varsin MCB 50 SS. Det var den elfte februari, sol och frisksport. Vi var vintervägarnas betvingare. Allt var perfekt, sånär som på två versioner av samma sorts sinnesförnimmelse som smygande steg upp ur djupet av våra kroppar. Vi borde tagit tecknen på allvar.
Monark Crescent MCB Topper (1966): design, detaljer och Björn Karlström
Kort bakgrund. I november 1965 presenterade Monark Crescent-bolagen en moped som prickade helt rätt. 1966 års MCB Topper. I vanlig ordning hade ingenjörerna jonglerat med byggbitarna, tack och lov under ledning av Sveriges meste mopeddesigner, Björn Karlström.
Mot alla odds komponerade han en sportmoped baserad på koncernens lagervaror, men garnerade klokt nog med exotiska detaljer (sportig tank med knäslut, snabbtanklock, trattformat avgasrör och ”Exportmotor”). Proportionerna satt. En snyggare Puch Dakota. Skulle somliga påstå. Och helt ärligt, har en moped någonsin varit kaxigare i vitt? Som polisens fruktade BMW-motorcyklar. Designen fulländades av en utstuderat smäcker limpsadel, en äkta Giuliari från Italien.
Giuliari-sadeln, Tranås stadshotell och smärtsam lärdom
Nu såg vi Tranås på håll. Varken kyla eller halka hade rubbat expeditionen, men den där satanssadeln från sydeuropa … den hade ätit sig in. Bakom oss låg milslånga växelbruk av sittskinka. Det ståkördes. Träsmak var något vi drömde om, nu var allt smärta. Jag kan svära på att jag sett Stefan på håll, sittandes på bensintanken för lindrings skull, med ett resligt snabbtanklock där ett resligt snabbtanklock inte ska befinna sig. Vid Tranås stadshotell kunde ingen av oss kliva av med värdighet. Två påpälsade statyer av John Wayne vaggade in i receptionen. Med två italienska designsadlar plågsamt parkerade i muskelminnet. En upplevelse som inte släppt taget ens till frukostbuffén följande dag – och nu väntade milen där ute.
Sensmoral och några tips för att vinterköra moped
Sensmoral? Våga vinterköra moped, i korta ögonblick det finaste du kan uppleva, särskilt om du kollar över elen i strålkastaren och skämmer bort dig med ett bensinfilter.
Men välj sittplats med omsorg.
Det vackra är inte alltid det sköna.
Claes Johansson, mopedvän
*Fotnot: Topper döptes 1968 om till 50 SS och fick fläktkyld Sachsmotor och marknära avgassystem. 1970 kom äntligen drömsadeln. Klossigare, mjukare – med fransar!