Kärleken till spännband (i tio punkter)

Att lasta mopeder är ett sätt att vara vuxen. Lite som att backa med släp. Övning ger färdighet … här kommer snabbguiden från en som faktiskt vet.

Om mopedkörning har en underton av gå i barndom, bor den absoluta motsatsen i själva hanteringen. Alltså lastning, transport och lossning. Aldrig känner jag mig så vuxen som när spännbanden plockas fram. Det har tagit mig många år att komma hit. Många misslyckanden. I värsta fall har egna och andras mopeder bjudit på svårtolkade föreställningar i fridans, i smyg, utan publik, mil efter mil. Skavsår på lack som aldrig läker. Skam över bucklad plåt. Avbrutna handtag, flisade bakljus. Jag har transporterat mopeder på bilars tak, inne i bilar, bakom bilar. På släp och i skåputrymmen, med högst varierande resultat. Min spetskompetens inom området har inte kommit lättvindigt, inte utan offer.

Att jag betraktar mig som expert på mopedhantering är inte detsamma som att jag vet bättre än du. För du har ditt sätt. Jag har mitt. Lite som att kasta ut tvärsäkra påstående om däck eller motorolja i sociala medier. Bara det att min varsamme bästis Stefan och jag forfarande efter 30 år av mopedexpeditioner småträter om material och tillvägagångssätt när det drar ihop sig till lastning säger en del om ämnets känsliga natur. Tack och lov finns här inget kommentarsfält att avreagera sig i, så varsågod. Här kommer facit:

1. Utse en chef. Endast en. Om du är den som har bäst rutin på spännband, fastsättning och lyftteknik, ta kommandot, vänligt men bestämt. Och axla påföljande ansvar fullt ut.
2. Lastning och lossning ska alltid genomföras utan tidspress. Min senaste operation med åtta mopeder på ett och samma flak tog en timme och 42 minuter.
3. Var inte hungrig.
4.  Använd spännband med gummerad, platt krok. Det finns särskilda modeller av dyr sort för snabbfastsättning av motorcyklar. De har inga särskilda fördelar (hör du det, Stefan!).
5. Grundläget är att mopeden ska spännas fast med framhjulet mot skåpets/flakets främre vägg/kant. Fjädringen och/eller däcket ska tryckas ihop (lagom mycket). Mopeden ska aldrig stå på sitt stöd.
6. Förbered flakgolvet med att skruva klossar eller låga trälister för däcken att vila mot på vardera sida. Innan du drar fast dem hårt, trä in korta skidspännband. När mopeden en stund senare står fastsurrad spänner du fast hjulen i klossarna, alltså flakbotten.
7. Dags att få mopeden på plats. På chefens order: lyft en ände i taget! Allt annat är grobianverksamhet som förr eller senare, utan undantag leder till ryggpaj.
8. Spänn ner mopedens framända (från styret eller motsvarande) med två spännband, diagonalt, så brett som medges. Fästpunkterna ska vara i flakets golv. Och här får du tidernas tips som på allvar delar in ditt liv i ett ”före” och ett ”efter”: unna dig lastsäkrings-rails i aluminium med fästöglor i rostfritt. Dyra, men de kan också ärvas i generationer.
9. Nu står mopeden bara av motkraften i däck/framgaffel. Säkra med spännband från pakethållare eller motsvarande till flakets botten. Så bred vinkel som möjligt.
10. Hur du trär själva bandet genom spännaren? Tänk: ”krokodilen ska räcka ut tungan!” Och så lite självklarheter: Skapa alltid så korta spännvägar som möjligt. Hellre krom och rostfritt än lack när du väljer fastsättningspunkter. Använd tjocka trasor som skydd och akta reglage och vajrar. Jobba med sträckfilm som en skyddande hud om du verkligen värnar lacken och flyttfiltar för själsligt lugn. Kör snyggt och kolla lasten var tolfte mil.

Där satt den. Tio pekpinnepunkter att beakta, alternativt reta upp sig på. De senaste fem åren har varit helt skadefria, och då har jag genomfört mer än 224 mopedförflyttningar, när min kära samling turnerat mellan stora och lite mindre museer i vandringsutställningen ”Mopeden – en svensk designhistoria.” I sommar ser du den på Länsmuseet Gävleborg i Gävle. Lyckokänslan efter en framgångsrik transport kan bara toppas av att på kvällskvisten, inte sällan framför TV:n, ordna och torka av alla nöjda spännband (och kassera de slitna) samt metodiskt rulla ihop och med bandändarna låsa dem till små lyckliga knyten, sugna på nya äventyr.